Hej på er mitt i natten!

har lite vårt att sova så tänkte skriva av mig lite. Idag har min kära vän Linnea varit här och käkat middag med oss, härligt med lite besök när Adele är sjuk och min stora kärlek jobbar. Vi lagade till en super duper go sallad, bacon, underbart god faktiskt, sen kankse den blev mycket godare av att jag var vrålhungrig också, dum som jag är som inte åt någon lunch!

Linnea är en utav mina bästa vänner så det är alltid underbart när hon kommer på besök, i like that, då mina andra nära vänner flyttat härifrån eller bor på andra sidan stan.

Idag verkar det som om plutten blivit lite bättre också, fortfarande förkyld men inte alls lika som för tre dagar sedan, det går åt rätt håll iaf och det är super duper skönt, får se hur hon är imorgon om det blir dagis eller inte men förmodligen så kan hon vara där ett tag iaf.

Någonting som jag tänkt på idag efter att jag var inne på ett forum där det diskuterades om det är kvinnan eller mannen som ska städa och pyssla om hemmet och ta hand om barnen osv osv, det var flertal kvinnor som var väldigt upprörda över en kommentar (förmodligen från en kille/man) där det stod någonting i stil med "Kvinnor ska ta hand om hemmet och föda barn", helt ärligt så förstår jag inte vad det är att bli upprörd över, enligt mig så är det såhär, är du hemma, mammaledig, pappaledig, arbetslös, sjukpensionär eller vad man nu är hemma av för anledning så tycker jag faktiskt att det är en oskriven regel att den som är hemma är den som städar mer än den andra, den som tvättar mer, den som lagar mat oftare och den som håller ordning hemma, inte fan tror jag att Simon skulle uppskatta att jag bara sitter på mitt arsle hela dagarna i soffan och låter vårt hem se förjävligt ut dag efter dag, vadå ska han både jobba, städa, laga mat, tvätta, hämta Adele på dagis, skura, moppa, byta sängkläder och handla? När jag ändå är hemma? Det spelar ingen roll vilket kön man har, den som är hemma är den som får dra den större lasten i hemmet och den som jobbar är den som drar in mer pengar, whats the problem people? 

Sen en annan sak som jag tycker är väldigt rolig, jag var inne på en blogg idag, slumpade mig fram till en tjej som förmodligen inte är mer än 16-17 år som helt ärligt har den största läppförstoringen jag någonsin skådat! Helt ärligt så fanns det inget mellanrum mellan läpparna och näsan, jag är inte den som är den, men jag fick mig en regäl tankeställare, jag tror inte att jag som förälder skulle tillåta Adele vid 16års ålder göra läpparna större än Kalle Ankas, sedan när hon är 18 år får hon självklart välja själv och jag kan ju bara hoppas på att hennes hjärna inte är totalt ihopskrynklad, att hon vet bättre än så, att skönhet även kommer inifrån.

Jag har inget emot fyllad läppar, absolut inte, kan tycka att vissa passar skitbra i sina läppar men det är just när man drar det till en extrem nivå där det bara ser sjukt ut som jag undrar om dom inte ser själva hur det verkligen ser ut? Blir man kanske storleksblind efter ett tag? Jag vet inte, jag har bara testat en enda gång och det faktiskt min dåvarande pojkvän som verkligen avrådde mig att göra det igen, han tyckte att jag såg helt annorlunda ut och inte på ett bra sätt. Men jag kankse får ta och testa igen och se?

Aja nu ska jag faktiskt ta och krypa ner inne hos min korv och sussa för natten, vi två prinsessor behöver vår skönhetssömn! 

xxx