Idag har det inte varit världens bästa dag direkt, skönt med kväll och hoppas på en betydligt bättre dag imorgon. 

Natten till idag har nog varit den mest trötta på länge, Adele valde att vakna vid klockan 00.20 och bestämde sig inte för att somna om fören kl 03 någon gång, sen skulle vi upp kl 06.45 för att sedan ta bussen 07.45 från Zinkensdamm till Södra station och vidare med pendeltåg mot Märsta, kliva av i Karlberg, ta buss 507 mot Tomteboda nånting för att kliva av vid Karolinska sjukhuset i Solna för att sedan traska upp för backen och in på Astrid Lindgrens barnsjukhus och våning tre där barnkardiologerna finns, puuuuh.. 

Det är så att min dotter har lite knas med sitt hjärta.. Inget hjärtfel eller liknande men hon har haft problem med hjärtrytmen och hon har haft kraftiga hjärtrusningar, dubbelslag osv osv. Redan när hon låg i magen var jag tvungen att börja äta stark hjärtmedicin, då var vi bara i vecka 24 när dom märkte att hennes hjärta slår väldigt för fort och underligt.

Det är konstigt ibland hur man kan känna saker på sig fast man inte känner "känner" dom så att säga, det började med att jag inte hade varit hos MVC på två veckor då jag varit tvungen att avboka tiden för annat som kommit ivägen, jag hade inte fått någon ny tid men kände att det var dags att gå dit för jag började helt plötsligt känna mig väldigt orolig av någon underlig anledning, jag ringde ner dit och sa precis som det var och fick komma direkt. Sedan blev jag skickad från sjukhus till sjukhus flera gånger i veckan tills jag äntligen kom till en specialist som var hur bra som helst, en specialist på foster hjärtan, vi fick rätt hjälp och min lilla guldklimps hjärta började sakta slå om och slå rätt.

Till saken, hon har ätit den medicinen sedan hon låg i magen och nu hela sitt liv, vi slutade med den för två veckor sedan och idag skulle hon få ha en dosa på böstet som ska spela in hennes hjärtljud i 24 timmar, därför var vi på sjukhuset idag.

Det enda som jag blev väldigt förvånad över var att det liksom är en dosa lika stor som en Iphone, med sladdar lika stora och tjocka som internet-sladdar med elektroner fastklistrade på olika ställen på bröstet, den enda är liksom att Adele bara är lite över året och sladdarna kändes flera meter långa som dom lindat runt varandra i en stor klump för att sedan stoppa ner "Iphonen" i ett skydd som ska bindas hundra varv runt magen och nacken, snacka oberkvämt! Jag längtar verkligen tills imorgon då vi äntligen får ta bort den! Iphonen ska lämnas tillbaka imorgon och sedan väntar vi på resultatet för att förhoppningsvis få en friskförklaring, det skulle känns som julafton om hon fick en friskförklaring och slippa alla sjukhus, min lilla pluttis, så otroligt duktig och bara ett år gammal. STOLT MAMMA*

Jaja nog om det, idag lagade jag middag och drog ytterliggare en stor vurpa mitt i köket när jag skulle försöka få ner vattenkannan som jag så smart ställt på ett sälle jag inte ens når upp till, tyckte att mina blommor såg lite torra ut och tänkte hjälpa till lite, ställde mig på en stol och hela stolen och jag föll handlöst ner i golvet, mitt knä och ben som precis börjat blivit lite bättre, JAG HAR SÅN TUUUR!

Sitter just nu i soffan iaf och kollar lite på TV med Simon så ska försöka vara lite social och sluta skriva nu, vi hörs!

xxx